Min kusin Kattis ringde och frågade om jag skulle haka på henne och Oliver till farfar. Det kunde jag inte tacka nej till, det är så härligt att åka dit ihop för då är det lättare att hålla upp optimismen ihop. Farfar är mätt på livet kan man säga, han tycker att det kan räcka nu. Visst gör det ont att höra, men samtidigt så är ju det ett fantastiskt skede. Att få leva lyckligt och friskt fram tills att man blir 90,5 år och sedan känna sig mätt på livet istället för att fortfarande vara hungrig på livet och vara döende. Farfar var på helt ok humör, han sa att han "själs kärlek" kommer och hälsar på imorgon - det är Inger.❤ Det var underbart att träffa Kattis och hennes "lilla" Oliver - herregud vad stor han har blivit. Kattis är en av de starkaste personerna jag känner - både mentalt och fysiskt. Haha, jag har fortfarande inte tagit henne i en brottningsmatch än, vi har gjort det varje år sedan vi var små. Här är Kattis och Oliver, tänk att Matheo ska bli så stor. ❤ Vi åt en lunch och pratade barndomsminnen efter besöket hos farfar. Vi minns när vi hade stora planer på att göra en grodcirkus när vi var små. Vi fångade grodor i skogen och byggde små hinder som grodorna skulle hoppa över. Vi tänkte att publiken skulle helt galna av beundran. Haha! :) jag älskar barns drömmar.