Detta inlägg skrev 2013. Jag fick kritik för det 2017 och 2020 landade kritiken så det jag skriver nedan är min resa till 2020 som ni ser längst ned i inlägget. Man kan växa och lära sig mer med tiden. Jag tycker inte man ska skämmas för det, utan gärna berätta när man lärt sig mer och be om ursäkt för tidigare hållning. Så här kommer det, resan från m-ordet till mixad. Kom nu inte och klaga på att jag säger mulatt. Jag är mulatt och kommer alltid vara mulatt, även om ursprungsbetydelsen är mula så har det blivit något riktigt fint. Och även om jag skulle vara en blandning av en häst och en åsna (som mula är), helvete vilken fin blandning det blev inte sant? ;) Idag är det ju en komplimang att höra att man ser ut som en mulatt. Och det är inte många som hoppar av glädje om man säger "vad vit du är". Snart blir det väl politiskt inkorrekt att kalla någon för vit. Hur som. Matheo är inte mulatt, han är kvadron (25% svart). Coolt ord, eller hur? Kvadron. Det var min fd franstjej som berättade att hon var kvadron. Vad roligt sa jag och hade ingen aning om vad det betydde. Men hennes pappa är mulatt och mamman vit. För er som inte vet så brukar mörkhyade/blandande barn få en pigmentfläck på ryggen eller rumpan som sen blir den riktiga hudfärgen. Matheo har fått en nu och jag tycker det är himla skoj. Pigmentfläcken växer och till slut blir hans hudfärg. Den är ljusbrun, nästan olivfärgad. Han får vara vilken hudfärg han vill, men visst är jag en smula egotrippad och skulle tycka det var kul om hans rötter syntes lite i hudfärgen. Att en skvätt av mamma syntes i hudfärgen också. :) Men jag tycker det syns att han har svarta drag, näs och ögonformen bland annat. Och så håret också, det börjar bli riktigt lockigt nu. Uppdaterat 2020: Har du fått feedback från någon du protesterade mot men nu inser hade rätt? ??♀️ För ganska exakt tre år sedan fick jag kritik för att jag använde M-ordet om mig själv. Ett ord som vi i mitt umgänge - tidiga 80-talister - bar med stolthet under 90-talet. Ursprunget tänkte vi inte på alls mest för att vi bara fått höra det i positiv bemärkelse. Äntligen ett positivt ord om oss i vithetsnormens 90-tal. Problemet var bara att ordet har rasistiskt ursprung. Men så kom dagen då jag sa ordet publikt om mig själv. Jag fick kritik som jag besvarade ungefär så som min farfar besvarade kritiken om n-ordet - ”Jag menar inget illa”. Nu när jag ser tillbaka på det så inser jag hur förhistorisk jag lät då som de där dinosaurierna jag brukar kritisera. ?Nu är jag tacksam till alla som tog sig tiden att ge mig kritik. Tillslut lärde sig även denna gamla hund född på 1900-talet att sitta. Tack @salina.debessay@helenghi @amandadecali@biyatesfaye @tami_roquai@johanna.octavia @raserietpodden med flera som försökte när jag mest suckade och ojade mig 2017. Jag tänker att det där tålamodet och att våga attackera retoriken/orden - inte personen är ett vinnande koncept. Era ord blev frön som växte lite trögt i denna jord, men nu så.?Sen tror jag också att man ska våga erkänna sig ”besegrad” övertygad och lite skamsen över att jag så envist refererade till mig själv som m-ordet. Nu är jag istället stolt mixad?. Jag jobbar verkligen för att säga mixad numera, ibland kanske ordet slinker ur mig som ordet ”dagis” gör ibland men jag jobbar aktivt för mixad, förskola och alla andra ord man ska ta till sig för att respektera de/oss man refererar till. Tack också @beribero som sa det först av alla 2014 och jag lackade perkile på att en icke-mörkhyad berättade hur jag skulle referera till mig själv. Tack❤️
