Hej mina fina. Ni vet ju att jag vill blir gravid och hur besviken jag blir varje gång jag inte är det. Men jag glömde berätta en ganska psykologiskt härlig del av att vilja bli gravid. Den är den där veckan innan mens då man hoppas att kroppen har bestämt sig för att bli gravid. Då man har ett hopp, en glädje och börjar klura på vad det skulle kunna vara för barn om jag var gravid. Jag har en sån vecka nu och har glömt att berätta hur glad jag har varit denna vecka varje månad trots att den slutat i besvikelse i sexton månader. Det är ok för besvikelsen varar bara en dag, hoppet en vecka. ❤ Jag känner mig hoppfull, varm i själ och mage och riktigt glad idag. Jag älskar att känna så här. Älskar mig själv idag. Att jag kikar in på Carolina Gynnings blogg och kan känna mig pirrig och glad för hennes skull. Sen kanske jag inte kommer vara lika glad om en vecka, men det är ok. Jag är i alla fall glad nu och min ambition är att vara det hela tiden. Kanske är det min tur snart. Kanske, kanske, kanske. /Elaine, tittar ut på den höstprydda omgivningen och hoppas att det dröjer länge tills löven faller. Och att hon är gravid förstås.
