Det här kortet är sekunden efter jag fick ett ordentligt utbrott på en spärrvakt vid Östermalmstorg. Matheo sover i vagnen och i telefon hjälper jag en kund som har problem med en nedlåtande chef som sysslar med härskartekniker. Jag: Var bara lugn och fråga henne nyfiket vad hon menar med sin kommentar. Kund: Ok, det låter bra. Jag kommer fram till spärren och ska gå igenom med barnvagn men då är den avstängd. Spärrvakten tittar strängt på mig och säger: Det är avstängt, du får gå runt Stureplan och ta andra ingången." Retorikkonsulten i mig tänker att stackars man han gör alla fel. Man ska först och främst visa lite förståelse för att det kan vara jobbigt för en kvinna med barnvagn att konka runt till andra sidan istället för att låta som en major som han gjorde. Han skulle sagt något i stil med "Ledsen att behöva säga det, men tyvärr måste du går runt". Att han inte sa så var inte hela världen så jag dubbelkollade bara vänligt. Jag: Kan jag inte gå igenom de andra ingångarna, jag tror vagnen kan få plats. Han ännu strängare: NEJ! Du får gå runt! Jag släpper det, svarar vänligt "Ok" och låter folk bakom gå förbi mig, backar vagnen då spärrvakten skriker: Och vart ska du fröken?! Jag tror att han gjort en helomvändning och vill hjälpa mig och svarar förvånat: Liljeholmen. Han: DU FÅR GÅR RUNT! Då har han trott att jag backade vagnen för att smita in och då tappar jag det och skriker så östermalmsdamernas släta pannor får rörelse och backslickbrattsens hår reser sig: MEN DIN JÄVLA IDIOT, JAG HAR FATTAT DET! VISA LITE MEDKÄNSLA FÖR FAN, DET ÄR INTE BARA ATT GÅ RUNT! Han något lugnare med fortfarande strängt: Du får går runt! Jag mindre lugnt och ännu mer förbannat: EN VACKER DAG DÅ DU BEHÖVER RULLAS SÅ KOMMER DU INTE TA SÅ LÄTT PÅ ATT GÅ RUNT! IDIOOOOT!!!" Efter mitt utbrott så kommer jag på att jag har kund kvar i luren och jag säger: Vad var vi någonstans? Hon asgarvar och svarar: Jo, bli inte förbannad utan nyfiken, sa du. Jag skrattar: Just det så var det, gör med andra ord inte som jag gjorde nu. Hon skrattar: Du det är skönt att höra att du retorikkonsulten med den lena rösten också kan tappa det ibland. Jag: Haha, ja. Det var rätt skönt att tappa det också. /Elaine, vet att utbrottet varken var särskilt kristet eller retoriskt, men det var riktigt skönt.
