Tänkte visa er hur tatueringen ser ut i helfigur. Jag var så stolt över den igår när jag tränade. Känns skönt att ha de tre männen som jag älskar mest av allt på hela jorden, tatuerade. Hur känns det då? Var det någon som frågade. "Det är ju STORT att du och Gustav har varandras namn intatuerat hos varandra." Men vet ni vad. Hade det känts så himla stort och dramatiskt så hade vi aldrig gjort dem. Här försöker jag se ut som en vato loca gangsta, går sådär. haha. Saken är den att Gustav och jag fick höra samma sak när vi varit ihop tre månader och köpte en lägenhet ihop. "Det är ju så stooort!". Vi svarade bara att det inte alls kändes stort utan naturligt. Och så köpte vi den. Tänk vi är fortfarande ihop. Frieriet kom inte efter en vecka, utan efter två år. Vi gifte oss efter tre eftersom det kändes naturligt. "Men tänk om ni skiljer er!" Ja och tänk om vi lever lyckliga resten av våra liv? Man kan leva och fokusera på risker sen kan man fokusera på chanser också. Det sistnämnda är mycket roligare. Tatueringen känns helt odramatiskt, jag lutar mig aldrig tillbaka, slår mig för pannan och tänker "Maaaajgaaad, jag har en gadd där det står Gustav!" Hade det känts så så hade jag aldrig gjort den. Något helt annat. Jag har ökat kettelbellvikten med fyra kilo. Nu har jag samma vikt som herrarna har i Crossfit SM. Det är tungt, dubbel bemärkelse.
