Jag är SÅ ledsen idag! Natten var hemsk för jag dög inte till något alls. Jag vet ju inte hur man gör. Jag försökte! Höll nästan på att kasta in handduken och ge Matheo tutten, men då kom Gustav in! Haha, jag försökte ursäkta att Matheo ville ha, men så skakade Gustav på huvudet och tog honom. Jag trippar omkring som en osäker praotjej första dagen på jobbet. Jag frågar Gustav om... allt! Under dessa fjorton månader så har jag haft en effektiv lösning som fått Matheo nöjd - bröstet. Gustav ha i sin tur fått hitta andra lösningar, lösningar som jag inte behövt känna till. Men nu behöver jag dem och för att kompensera ett bröst så har han kanske 50 olika lösningar. Herregud! Det får mig att vilja amma igen, men nej. Nu ska jag lära mig nåt nytt. Det känns som att jag ska plugga inför ett prov. Det är EXAKT samma känsla som när jag försökte ta körkortet. Det blir en jobbig tid framöver, men oj vad det kommer att löna sig sen. Fast nej, så optimistisk är jag inte. Jag tänker inte på att det kommer att löna sig. Jag tänker att det här suger och gör mig ledsen. Nu är Gustav övermannen när det gäller Matheo och jag avskyr det. Visst låter det märkligt, men det är så det känns. Som att jag tävlar i bäst föräldraskap mot min egen man - Matheos pappa. Jag vill vara bäst för jag är mamman, mammor ÄR bättre än pappor. I alla fall i den värld jag växte upp. Jag måste lägga den världen åt sidan och tänka att båda kan vara lika bra. Just nu känner jag mig bara så jävla kass. Varför känner sig aldrig män kassa?! Fan vad arg jag blir! Under dessa 14 månader då jag har varit Matheos ultimata tröst och fått honom att somna om alla tusen gånger han vaknat i nätterna. Då har Gustav aldrig fått dåligt samvete. Vet ni varför? För jag tror att pappor inte får det på samma sätt som oss mammor. Grovt generaliserande men jag tror att det ÄR så. Och så vill inte jag att Gustav ska ha dåligt samvete för det är så onödigt. Ändå har jag dåligt samvete. Usch så onödigt. Men samvetet känns inprogrammerat i mitt DNA. Tänk så enkelt allt var när Matheo var så här liten och för tre dagar sedan då var jag hans stjärna. /Elaine, letar febrilt i mobilen efter en kompis att gråta ut hos.
