Igår när jag kom hem och Matheo och mamma hade lagt sig så kurade jag upp mig i sängen och klickade med stora ögon in mig på Kristian Gidlunds blogg. Ofattbart vackert. Jag sträckläste hans blogg från början och nästan till slutet. "Du har en grej för den där Kristian" sa Gaby igår. Jag log lite generat som att jag hade blivit påkommen. Som att jag var hemligt förälskad i Gidlund och alla visste om det utom jag. Och sanningen är att jag har en "grej" för Kristian. Men det är inte den grejen som man kan tro. Kristians inlägg och längtan efter ett barn som han aldrig kommer få, det är hjärtskärande och tröstande. Jag ser en som inte är pappa, men som jag vet hade varit den bästa pappan i världen. Jag har inte en sån pappa, men hade inte klagat om Kristian hade varit min pappa. Usch blir alldeles tårögd när jag skriver det här för det är så det är. De barnet som får Kristian i sitt nästa liv är lyckligt lottad.
