Det har varit så underbart här borta och är fortfarande. Jag ska stanna här hela eftermiddagen och skriva på min bok i lugn och ro. Jag skulle gärna stannat en dag till. Hela kvällen och natten igår så skrev vi upp mål som vi ska åstadkomma till nästa år. Ett av mina stor mål var att ha en större integritet och skarpare gräns mellan jobbrelationer och vänskap. Men också med vänner och blogg till viss mån. Jag kan inte svara på alla mejl även om jag vill. Häromdagen fick jag ett mejl från en bloggläsare som vill ha pengabidrag för att hon inte ville ta CSN-lån (!). Jag såg det som stort att bara radera mejlet och inte svara, någonstans går gränsen. Ni är många som mejlar fint, men jag kommer aldrig, hur gärna jag än vill, kunna svara på allt. Jag måste dra gränsen för jobbrelationer. Det kommer alltid vara folk som jag kommer extremt bra överens med, det blir så på våra kurser. Men jag kan och vill inte bli vän med alla. Jobb är jobb och vänner är vänner. Vet jag inte gränsen så kommer jag jobba ihjäl mig. Som karriärmål satte jag faktiskt "Att vara lite nöjd" och istället skapa en föräldrakarriär. Jag vill bygga meriter på hur bra Matheo mår och vara en supermamma. Det är mitt största karriärmål. Gud vad jag saknar honom nu! Nej, det ska bli skönt att komma hem. Mjölkkanonerna fungerar inte längre och min första känsla just nu är - FY FAN VAD SKÖNT ATT HA TILLBAKA MINA BRÖST!
