Godmorgon! Jag sitter på tunnelbanan in till stan i jakt på nåt bra café. Jag skriver så länge pennan glöder. Jag ska träffa Anders idag och han ska ge sin första dom på bokens första utkast en vecka innan inlämning. Det känns nervöst och jag är glad att jag är nervös, det gör en ödmjuk trots att jag redan skrivit fyra böcker. Igår hittade jag förresten ett jättebra tips från mig själv i tidningen Mama. Hade nästan glömt bort det. Mitt nästa tips på hemmafronten ska bli att ta komplimanger jag ger till mig själv. Varje gång jag sagt att brösten blivit annorlunda så svarar precis alla "Det är bara att lyfta dem sen". Att höra det är inte direkt upplyftande. Det enda som behöver "lyftas" är mitt självförtroende och kärlek till min nya kropp. Jag är i extra behov av komplimanger från mig själv just nu, så jag har börjat lite smått. Igår bestämde jag mig att jag ska älska mina bröst oavsett. Jag tog ett snack med brösten mentalt. Jag sa: Vet ni, det spelar ingen roll om Gustav inte kommer älska er. Jag vet att ni är rädda för det. Men vet ni vad? Jag kommer att älska er oavsett." Det var exakt det jag behövde höra från mig själv. Och att få höra mig själv säga så till mig själv gjorde mig faktiskt rörd av lycka. Denna annars ibland elaka människa var plötsligt jättesnäll. Det kändes och berörde. Hur är ni mot er själva? Försök att vara snälla! Visst att ens respektive ska ge en bekräftelse, men man behöver även en ganska stor dos kärlek från sig själv. Det ger en härlig grundtrygghet. Tack alla kända kvinnor som ammar öppet och går i uringningar med naturliga bröst. Det gör att jag kommer ha mod att göra samma sak. Om en man skulle uppmuntra mig att operera mina bröst så skulle jag uppmuntra honom att lobotomera sin hjärna. Jag har fan ammat i fjorton månader, jag tänker aldrig sticka kniven i dem som "tack". Fy fan vilken sjuk värld vi lever i. Vad vi kvinnor pressas in ideal och skit när våra kroppar gör så mycket fantastiskt som barn. /Elaine, dömer inte folk som opererar sina bröst, däremot samhället som pressar oss till det.
