Hur ofta säger vi den meningen till oss själva? Jag tror aldrig jag har sagt den. Det var på tiden. När Gustav hade gått till jobbet så ville Matheo också gå ut så jag tänkte att varför inte. Nu kan vi äntligen åka tåg till Alvik och tillbaka utan stress. Och under dagen kände jag mig som en riktigt bra mamma. Jag älskar såna dagar. Sen ville han kolla renarna i Liljeholmstorget. Så vi stod där och hängde nån halvtimme. Sen ville han gå till leksaksbutiken och där hängde vi i säkert en timme i både den rosa och blå avdelningen. När Matheo absolut ville att jag skulle hoppa upp på den stora hästen mitt i Liljeholmsgallerian så kände jag att coolhetskomplexen kom krypandes. Herregud vad pinsamt. Men så såg han på mig med de där blå förväntansfulla ögonen och jag tänkte "äsch" jag gör det. En vacker dag kommer han tycka att allt jag gör är pinsamt så det är bara att passa på att göra det han tycker är coolt medan de varar. Hästljud gjorde vi också, höga som tusan! Vi var riktigt coola jag och Matheo, coolast på hela Liljeholmsgallerian.
