Och dom ska ju hanteras retoriskt. Jag kom inte på något bättre än den här. Det är inte lätt att vara kvinna. Well well. Nu ska vi i alla fall få middagsbesök från knoddens faster Hanna och farfar Jan. Det ska bli skönt med lite familjehäng, vi har hyrt några filmer till ikväll också. Jag kan inte kolla på scener/filmer där barn far illa längre. Jag bryter ihop av det. Jag minns gamla filmer där barn far illa och jag önskar att jag kunde få dem ur mitt system för de cirkulerar i huvudet ibland och så tittar jag på knodden och får hejda mig från att börja fulgråta. Tänk att det finns föräldrar som skakar sina nyfödda till döds i frustration över att de skriker. Dom nämnde det på Oprah och jag blir helt mållös. Sen det som hände med alla judiska barn under andra världskirget och massmorden i Rwanda. Jag såg den filmen för någon månad sedan och då var det en kvinna som hade fått sitt spädbarn slungat mot ett träd för att det hade fötts i fel folk... Jag vill ju blunda för set här men sånt här pågår världen över där det är krig. Jag känner att jag måste göra något, öppna ett tusen barnhem för hotade barn eller barn som far illa av sina föräldrar. Man borde ta få ta "körkort" i att bli förälder ta en massa psykologiska test innan. Att det ska vara så svårt att ta ett körkort men vem som helst får bli förälder - det är inte rätt.
