Kaffet är min bästa vän just nu. En liten hjälp i det trötta småbarnsmammahuvudet. Herregud vad trött jag är nuförtiden. Jag tittar på målen för veckan. Jag tittar på mina tågresor och tänker rationellt att då har jag ju en massa tid att beta av allt som ska göra, men väl på tågen så vill jag bara sova. Ingen snarkande man eller mysig bebis bredvid mig. Bara jag och landskapen som svischar förbi i periferin. Sover jag en stund så blir jag en bättre mamma, hustru, vän och människa. Inte för att jag är en dålig människa. Men igår när Gustavs familj var på besök för att fira Gustav så var jag helt galet trött. Jag gick för att lägga Matheo en stund, men egentligen så var det ju mig som jag la. Jag sov i tre timmar, från 17-20, och när jag vaknade så var det som att någon hade slagit mig med en stekpanna i huvudet. Jag tvingade mig att vakna och somnade om timmen senare. Nu sitter jag på tåget och vill bara sova ännu mer. Känner ni igen er? Ska jag kanske bara sova och börja beta av allt imorgon istället?
