Jag och min lilla buddah, min lilla köttiga godis bebis, min älskling Matheo! Vi sitter och hänger. Han drar i mitt hår så det blir tunnare och tunnare. Jag fattar verkligen mammatofsen, men jag vägrar, jag ska vara en hot mama om än en tunnhårig en. Matheo gör mig så himla glad. Här pratar jag hasabadada-språket för att han ska le för kameran. :) Idag ska jag få Matheo och Gustav intatuerat på min vänstra underarm. Jag gillar tatueringar. Förut gillade jag piercings, jag hade en i naveln, tungan och... haha nej, ingen annanstans. Jag ångar naveln DJUPT för nu ser den helt missbildad ut. Gustav säger att det ser ut som jag har tre navlar och då tvingar jag honom att pussa den om han älskar mig på riktigt. Han svarar helt sonika "aldrig i livet". Haha, jag ska hämnas! Jag blev på så himla bra humör helt plötsligt och det känns skönt. Man slits mellan dåligt samvete över att inte ligga och fulgråta över farfar och vara glad över Matheo. Men jag måste tillåta mig själv att vara glad. Jag ska förresten träffa min kusin Katariina idag, utan barn. Vi ska sitta och fulgråta över en cappuccino. Känns bra att våra pluttar Oliver och Matheo slipper se oss så, fast samtidigt så är det bra att barn får se föräldrar visa känslor för då blir det det mest naturliga i hela världen när de växer upp. Men än så länge så vill jag bara att Matheo ska se mamma fälla fina tårar med ett harmoniskt ansikte, snor och förvrängda miner medan jag hulkar det får Gustav ta, han är tillräckligt stor för det. /Elaine, gör i ordning plogen (barnvagnen) för avfärd mot staden
