Jag tog en lång promenad alldeles själv, mobilen lämnade jag hemma. Jag avslutade promenaden med att gå upp till Liljeholmsgallerian och leta en fars dags present till Gustav. Sen gick jag och köpte ett kort och en penna. Det var som terapi för mig. Sen gick jag till Waynes coffee, beställde en dubbel cappuccino och valde omsorgtsfullt ut en plats för att göra något jag aldrig hade gjort förut. Jag skrev ett kort från Matheo till världens bästa pappa. Det var så skönt att för första gången i mitt liv inte sitta och tänka på varför mitt pappa är ett svin, utan istället få skriva ner flera skäl till varför Gustav är en sån fantastisk pappa. Så där satt jag och skrev Matheos första kärleksförklaring till pappa Gustav. Det var så skönt. Sen var familjen hos oss och vi firade fars dag ihop. Det gick bra även om jag fick gå iväg och blinka bort tårarna ibland. När de hade gått gick jag en promenad med mobilen och ringde Bella, min kusin Jessica och andra som vet hur det är att ha en komplicerad relation med en förälder. Det var så skönt att prata med dom. Samtidigt som det är skönt att få en annan bild, den sunda - Gustavs underbara familj. Se Gustavs pappa och få en fin bild av faderskapet. Men framför allt att se Gustav med Matheo. Att få första parketts vy av ett bra faderskap är en fantastisk kompensation när man tidigare har haft samma vy av det motsatta. Tack för alla era kommentarer och stöd. Tänk att den här ledsamma dagen kunde kännas varm ändå. Snart är den här dagen över och imorgon är det en ny dag. Gud vad jag längtar!
