Jag har precis hoppat i mina träningskläder och sitter och dricker en kopp kaffe medan Gustav och Matheo joddlar ikapp, :). Igår hade jag en liten kris, det är så mycket som förändras i livet just nu. Min kloka man som är fem år äldre än mig satt och pratade med mig medan jag satt och hade lite ångest i badet. Han sa att mitt liv nu krockar med den Elaine jag var för fem år sen. Den Elaine satte alltid sina vänner först och likställde dem med sin familj. Men nu är ju familjen mycket högre prio. Hela vår vardag på just vardagarna handlar om att tvätta, städa, diska, laga mat och så vidare. Inte nog med det, vi reser en del också. Så när det väl är helg så känner jag mig nästa allergisk mot att boka upp något med någon. Jag får samtidigt inte ihop mig själv i skallen. Jag har alltid varit den där tjejkompisen som är där i vått och torrt, det är en stor del av min identitet. Jag har tagit mina vänners problem med hull och hår och gjort allt för att lösa det. Nu går det inte längre, för tiden finns inte längre. Och jag tror att precis alla mina vänner förstår det, det är bara jag som har svårt att förlåta mig själv för det.Vänner är viktiga, men Matheo och Gustav är viktigast. Det är väl ganska sunt att jag känner så egentligen. Vad tänker ni kloka bloggvänner? Får livsfaserna - att träffa pojkvän/flickvän, plugga, jobba, få barn, gifta sig osv - får de påverka relationerna?
