Jag var inne på Katrins blogg igår och såg att hon hade en Girls night out häromdagen. Den lilla svarta klänningen var på och lille sonen Ringo i bakgrunden. Jag tycker inte att det är något fel på det, men vet samtidigt att det inte är något för mig längre. När jag träffade Gustav så var jag en partyprinsessa och hade varit en partyprinsessa i 10 år(vi träffades när jag var 27). Gustav var och är mer hemmakillen som kunde sitta hemma själv en fredagkväll och spela tv-spel. Sen är ju han fem år äldre än mig och har liksom jag haft sina partyår. Men bara för att jag träffade honom så kände jag mig inte klar med partandet, jag fortsatte och hade min sista galna partykväll på vårt bröllop. När alla gäster hade gått och lagt sig stod jag och shottade med mina 18-åriga kusiner Joel & Emil och hetsade dj:n att spela "En låt till!!!". Dagen efter blev jag gravid och då ändrades allt. Många är rädda för att livet tar slut när man blir gravid, men för mig var det bara mitt gamla liv som tog slut - jag var redo för det nya. Jag hann festa riktigt hårt i tretton år, jag är rätt nöjd kan man säga. Bekräftelse får jag från min man utan tajt partyklänning, det är rätt skönt faktiskt. Att gå ut och parta och behöva pumpa bröstmjölk på krogen? Nej tack! Men finns det ni partymamas som gör det ibland så all respekt. Man kan ha roligt och vara mamma samtidigt, så länge du och ditt barn mår bra. Hur tänker ni mamas? Är ni färdiga med festandet eller åker bröstpumpen med i partyväskan? Hahaha :) /Elaine, undrar om inte partyprinsessan kommer väckas till liv om några år då Matheo är större?
