Jag hade en nästan frireligiös dröm i natt. Det måste varit att jag kände lite värk i livmodern - antingen mens eller gravid - som gjorde att tankarna flög iväg innan jag somnande. Jag drömde i alla fall att det svävade ner en själ från universum. Matheo vaknade till och sa (!) "Är det henne jag ska bli storebror åt?" (i drömmen förstås). Sen landade själen i min mage. Jag vaknade upp och kände mig alldeles pirrig. Tänk om det är så att vi från början är själar i universum som väljer våra föräldrar av olika skäl. Kanske för att lära oss något innan vi kliver tillbaka till evigheten. Men mest så var jag pirrig för att tänk om jag är gravid. Sen gick jag på toa och man kan säga att "själen" kom ut. Menshelvete.
