Man vet ju inte mycket om saker och ting förrän man varit med om dem. Nu har jag varit med om ett litet barnkalas - Matheos. Men det var inte mycket barn, mest familj och några vänner. Men vilken värme och glädje att se att alla var där för Matheos skull. De vill fira och träffa honom och det värmde mammahjärtat. Farmor Inger och mamma kom över såklart, nästan mer exalterade över kalaset än Matheo. Asså Inger, min farmor Inger. Jag är så glad över henne. Hon och mamma är så gulliga, sitter och håller om varandra och kallar varandra dotter och mamma. Matheo går ju alldeles själv nu så han gick omkring och njöt av sina nya leksaker. Vincent ville också vara med och öppna paket. Det var ett himlans härligt kalas och nu fattar jag grejen. Jag vill förresten tacka er snälla föräldrar som inte läxar upp mig när jag skriver om att jag inte fattar grejen med barnkalas. Samma sak när jag tog ställning mot offentlig amning och några månader senare fattade grejen med det med. Ni känns så tålmodiga och det finaste av allt är att ni låter mig upptäcka saker och ting själv. Det gör mig väldigt ödmjuk mot blivande föräldrar som är där jag var i början. Alla måste få göra sin egen resa, tack för att ni hade/har tålamod och låter mig göra min! /Elaine, tänker tillbaka på exakt år sedan då hennes värkar satte igång.
