Gustav har ärvt en jättefin kalender från familjen. Ni vet en sån där presentkalender där barnen kan få något varje dag. Vi blev så glada när vi fick den och hängde upp den lite för tidigt innan jul. Så peppade var vi för att ha den uppe. Men så kom det till presenter och det kändes lite overkill. Herregud, presenter varje dag fram till jul. Det var säkert inte tanken från början utan jag kan tänka mig att det kunde ligga en mandarin i en ficka och kanske en pepparkaka i en annan. Gustav och jag gick lite för hårt ut och köpte en legogubbe och leksaksglasögon till Evelyn och Matheo. Nästa dag fick Matheo självlysande julstjärnor att sätta i rummet. "Jag vill ha lego! Tråkigt!" sa Matheo och våra röda sirener av "bortskämd alert lampor" började ringa och lysa vilt. Så vi la ner presentkalendern. Herregud, en present fram till jul. Galet. Men julstycket hänger fortfarande på dörren och den räcker som den är - utan presenter i. Den är ju en present i sig. Fifan. Har ni presentkalendrar. Hur tänker ni kring det?