Det är en härlig känsla det där, att göra något som Matheo tycker är roligt. Inte gå ut för att bruncha, träna, promenera eller något annat som jag och Gustav gjort tidigare. Utan göra något för Matheo och bara Matheo. Han har ju börjat komma upp i åldern där lekparker är spännande. Ikväll var vi där i nån timme. Så kul! Jag tittar på Matheo och jag tittar på hans pappa, min prins Gustav. Vilken pappa jag valde åt mina barn. Jag är så glad att jag inte lekte hobbypsykolog och försökte förstå dem som behandlade mig fel. I stället för att lägga energi på dem så la jag energi på att hitta rätt, och det gjorde jag rätt i. Matheo att ha en sån fin pappa som du har är få för unnat. Eller det kanske det inte är. Men för mig var det det.
