Lilla älsklingen äter som en tok, jag blir nästan orolig. Han äter så mycket att det nästan rinner bröstmjölk från näsborrarna. Jag sitter timmar i sträck och han äter tills han kollapsar, sen får han rapa och då är det som han får ny energi och vill äta ännu mer. Barnmorskan säger att vi ska ge han mat så fort han vill, de växer ju mkt nu de små liven. Det är helt galet hur man börjar mata honom som en Dolly Parton och sen... ja sen ser inte brösten ut så här längre. :) Det sjuka är hur dagarna och nätterna flyger iväg. Vi hinner inte äta, duscha, sova, städa, nej ingenting. Gustav och jag får nästan sova i skift och när man väl vaknar så är det antingen amma eller byta blöja på lillen eller äta om man har tur. Det här med att rasa i vikt när man ammar, har inte det att göra med att man knappt hinner äta. Både Gustav och jag har gått ner 3 kg sedan förlossningen. Känns inte bra, men det känns bra att knodden i alla fall lägger på sig. Det är det viktigaste. nu har fått både mage och dubbelhaka - we lajk! Nu handlar inte viktväktarna om att gå ner i vikt längre utan ha koll på att jag får i mig tillräckligt, jag hade nog gått ner ännu mer annars. Är så rädd för att knodden ska få tunn mjölk... /Elaine, ska gå och vispa lite grädde åt sig själv.
