Jag tycker det är så skönt att äntligen ha de vännerna som jag vill ha. Inget tjafs, inget skitsnack inga svek. Alla är trygga i sig själva och gör sin grej. Vi peppar och hjälper varandra, är engagerade i varandras liv. Låt mig presentera Parisa Parisa är en guldklimp, hon har nyss flyttat tillbaka till Sverige från England. Vi träffades när vi jobbade tillsammans på Konsum för sju år sedan. Nu jobbar hon som dietist på Karoliska, kan allt om mat. Igår kom hon hit och lagade en avocadosallad och getostomelette till oss. Jag är mållös över mina vänner, så snälla- Parisa är lika intresserad av Matheo som jag är intresserad av hennes liv, det är himla skönt att det finns en balans. Ok, det är inte helt sant. Parisa är helt förälskad i Matheo så han får lite mer fokus än vad jag får, men det gör ju inte mig något. Mammahjärtat smälter ju när jag ser dom ihop. :) Jag tycker det är himla skönt att ha kommit till en punkt i livet då man inser att livet är för kort för tjafs och skitsnack. Sånna vänner har man inte tid med, tonårstiderna är över, nu är vi vuxna. Det tog tid att få sånna vänner, det är en del som det tagit slut med, men vänskapsrelationer är som vilken relation som helst. De behöver underhållas, ibland är de destruktiva och ibland så gör man slut. /Elaine, filosoferar i taxin på väg till kontoret.
