Resan gick bra, förutom att vi hade två idioter som satt bakom oss. Det här med att älska sina fiender går sådär när man har en ledsen bebis som inte kan sova. Jag trodde mitt säte var sönder i flera timmar då jag försökte natta Matheo. Han var så ledsen att han storgrät av trötthet, han hade missat flera sovfönster (orkar inte förklara men ni mamas vet). Det visade sig att mannen bakom bara hade sina ben i vägen, han halvlåg i sin stol och hade fötterna på stolen (ingen lång man som behövde utrymmet på något sätt). Hans flickvän satt bredvid och de kollade på en film på sin stora dator. Gustav sa att vi försökte sova och ville sänka våra säten. Var på hon svarar "You cant do that we're watching a movie on my computer. We cant watch it if you lower your seat." Behöver jag tillägga att alla andra sov på planet och att det fanns små skärmar som man kunde kolla på film på? Gustav förslog artigt att de skulle byta plats så vårt barn skulle kunna få somna. Matheo gråter massor i min famn och jag kokar. Den där jävla mannen hade under hela tiden vetat att jag försökt sänka sätet och hört Matheo skrika, men låtit mig tro att sätet var sönder och helt enkelt hållit emot med sina ben. Hans flickvän svarar: We dont want to change seats, we've done that two times now." Och då mina bloggvänner då brister det för mig. Jag ställer mig upp och tittar på den här kvinnan som jag hatar och mannen som jag mentalt bryter benen på och så väser jag: THIS ISN'T YOUR FUCKING OFFICE. We're on a twelwe hour flight and we've paid for our seats, not for your fucking computer!" Då lät dom oss sänka sätena och Matheo kände ju av min ilska och stackarn började gallskrika. Så för att lugna ner honom var jag tvungen att lugna ner mig själv. Så lustigt hur det där är synkat. Jag hatade det där arroganta paret, men fokuserade på att älska Matheo istället. Så tillslut somnade han och han sov åtta timmar i rad. Dessvärre enbart i min famn, så jag sov ingenting. Jag är fortfarande arg på det där paret. Jag är inte det mista ångerfull och önskar bara att jag hade sagt ännu mer elaka saker så här i efterhand. Vissa fiender ska man kanske inte älska? I alla fall inte dem som skadar ens barn.
