Idag börjar Almedalsveckan. Jag har varit där och kommenterat talen de senaste tre åren. I år kom vår lilla son Matheo, så självklart åkte jag inte dit. Vi hade bokat hotell och allt, men det rummet fick Aftonbladets Jan Helin ta istället för oss. Det är konstigt att inte vara där i år, men samtidigt rätt skönt. Vi hade sjukt kul förra året, Gustav böev bland annat utnämnd till en av Almedalens snyggaste, haha. Inti Chaves Perez - redaktör på SVT debatt och min gamla homie - han och jag minglade järnet och träffade en massa roligt folk förra året. Nu är han där och vi har twitterkontakt... Jag ska inte ljuga, jag älskar babybubblan. Men just nu är jag avis på alla som är i Almedalen, jag vill också. Det är väl så när man är mammaledig, tiden står still för en själv så tittar man ut från sin lilla bubbla och inser att för alla andra går livet vidare. Någonstans kryper en liten liten oro som säger; får jag vara med och leka när jag kommit ut ut min bubbla? Och jag skäms att jag tänker så, det är ju bara egot som vill bli bekräftat. Karriär är en sak, egot hör väl lite till det, men att ha Matheo är ju större än allt det där tack och lov. Men även om jag vet det så är det ok att vara mänsklig tycker jag. Du kan ta en retoriker från Almedalen, men du kan inte ta retorikern från Elaine.(nästan en kopia av Zlatans citat, kopian hade varit superfånig; "du kan ta en retoriker från Almedalen, men du kan inte ta Almedalen ur en retoriker". /Elaine, kommer kanske inte vara i Almedalen, men hon kommer att analysera talen likt förbannat.
