God morgon folket! Igår när jag hämtade Evelyn från förskolan lekte hon med en flicka från förskoleklass. Det kändes så himla kul att se att andra barn kunde komma in i särskoleklassen. Evelyn verkar faktiskt stormtrivas på sin skola och det blir bättre och bättre med maten. Det har ju uppstått en situation i logistiken att vi behöver lösa vardagspusslet med hämtning och lämning. Sen ska jag ta tag i Evelyns skolsituation och förstå lite mer kring vad hon lär sig. När jag hade hämtat henne kändes allt bra, kom till Pascal vid 16.30, lite sent idag. Då var han blå runt näsan och täppt. En pedagog berättade att han hade slagit sig vid 10.00. Pedagogen: Han grät och blödde näsblod. Jag: Men han är ju så svullen och blå att han är täppt. Varför ringde ni inte när han ramlade? Pedagogen: Vi frågade och han sa att han mådde bra. Jag: Men han är ju fyra år. Har han sett ut så här och varit täppt i 6.5 timme? Pedagogen: Vi såg inte när han ramlade. Pascal och jag satt på akuten hela kvällen igår. När vi kom in frågade läkaren varför vi kom så sent om han ramlade 10.00. Jag kände mig som värsta barnmisshandlaren när de frågade men jag förklarade att förskolan inte hade meddelat att han hade ramlat. De skakade på huvudet och sa att jag måste ta upp det med rektorn. Det var så svullet att de knappt kunde undersöka. Han fick bedövningsdukar i näsan. De misstänker fraktur och kanske bruten näsa men svullnaden måste lägga sig i fem dagar för att se om det är så. Jag kokar så mycket att jag inte ens kan lämna Pascal idag. Gustav får göra det och prata på sitt lugna bestämda sätt. Det är inte första gången sånt här händer. En gång visste de inte vart Pascal var. Mitt i vintern låg han och sov i ett litet lekhus på gården. När Gustav hämtade visste ingen var han var. Alltså all ordinarie personal som jobbade där en gång har slutat. Vi har fått varningar från personal om ledningen och rektorn är ju inte en av de mest lyhörda jag har träffat. Jag känner mig ganska förtvivlad och arg. Nu när jag skriver inser jag att vi kan ju inte lämna Pascal där, vi måste hitta en ny förskola. Han kan inte gå runt med en misstänkt fraktur och bruten näsa. Jävla förskola… When it rains it pours hörrni, men jag måste säga att jag trots det känner mig mer emotionellt stabil än för ett tag sedan. Hur ska jag förhålla mig till förskolan tycker ni? De är redan anmälda en gång med skolinspektionen som gjorde en utredning.
