Jag kom till platsen och måste ha sett ut som sju svåra år för kund frågade om jag verkligen kunde genomföra föreläsningen. Självklart! svarade jag och sa att jag bara skulle samla lite energi på damernas. Smink, positivt tänkande och tacksamhet över att jag får jobba med det jag gör brukar göra susen. Föreläsningen gick bra. Jag tror ingen märkte av att jag var dålig. Gick raka vägen hem för att krama kudden. Sen kom mina grabbar. Och smitthärden Gustav - japp, det var inte Matheo utan Gustav som smittade oss - berättar att han har fått konstiga röda utslag över hela kroppen. Han har ju precis blivit frisk från sin kräksjuka, eller vad det nu var för sjuka. Min reaktion? Det borde ha varit Stackars älsklingen men jag tog tre steg bakåt och sa Men nu får du ge dig!. Som om Gustav hade beställt hem sjukdomen. Utslag över hela kroppen? Vad kan det vara? Han har aldrig haft vattkoppor, kan det vara det? Jag funderar på att skicka Gustav till närakuten så vi vet om vi ska sätta honom i bur utanför lägenheten eller om han kan vistas bland oss utan att smittas. Vafan! Tar sjukdomarna aldrig slut? Är det så här det kommer att vara? Jag trodde det var förskolorna som hade bacillerna - inte Gustav. /Elaine, undrar om det inte är Gustav som går på förskolan egentligen.
