När vi går på stan ihop får vi både glada och oroade blickar. Ibland har folk trott att jag har varit hans importerade fru. (hahaha) hemskt att jag skrattar med det är komiskt och tragiskt på samma gång. Genom åren som jag har hängt med farfar så har jag hört allt möjligt. Första gången var när jag var 14 år och satt på restaurang med farfar. Servitrisen till farfar: Och vad vill din fru ha?! Jag 14 år: Men ALLTSÅ tror du att han är min KILLE ELLER?! Fan vad pinsamt! Han är ju jättegammal. (jag tittar ursäktande på farfar) Farfar du är bäst, men du är gammal. (farfar skrattar bara eftersom han nog tror att det egentligen handlar om att han ser ung ut) :D Servitrisen skäms ihjäl och jag hoppas att hon skäms så mycket att näsan trillar av. Jag skulle kunna skriva en bok om alla kommentarer jag har fått när jag hängt med farfar. Vad är det för fel på Sverige? Är det så konstigt att hänga med äldre personer? Jag tycker fler borde ta med sig pensionärerna på stan. De har så mycket vackra berättelser att dela med sig av. Min farfar har en skattkista av berättelser som är hela 90 år gammal. Det vill inte jag missa. /Elaine, hoppas fortfarande att servitrisen skäms ihjäl trots att det har gått 15 år.
