Förlåt är väldigt laddat för mig. Eftersom jag växt upp med att ordet varit sällsynt när nära felat mig så har det blivit sällsynt viktigt för mig i vuxen ålder. Både att kunna säga det själv, men att de jag älskar ska kunna säga det också. Jag behöver höra det. Gustav är analytisk person som vill komma med förklaringar och vända och vrida på situationer som gjort mig besviken. Jag är inte lika analytisk eller vänd eller vridbar när jag känner att någon har felat mig. Jag vill bara ha förståelse och ett "förlåt". Får jag analyser och "andra aspekter" från den som jag tycker ha varit dum så blir jag bara mer irriterad. Gustav sa inte förlåt men han förklarade att han inte menade något illa. Det borde ju räcka. Men ändå blir jag sur. "Förlåt" hade underlättat ett litet skitbråk, men man kan väl inte haka upp sig på det. Ändå gör jag det. Är ni också sådana som behöver "förlåt" för att släppa saker fort som bara den. /Elaine, surar vidare och tuggar i sig ett äpple. Inte ett surt sådant.
