Jag kan sörja det. En tid då artister inte var ett varumärke, utan de var sin musik. Det finns sanna artister idag också. Men jag tänker innan sociala medier osv. Man undrade inte vad Freddie Mercuri hade för väskor eller så, man undrade när nästa skiva skulle komma ut. Förr i tiden, när jag var yngre då var jag avis på alla som fick uppleva 70-talet. Nu känner jag inte så alls. Jag är så glad att jag lever nu. Jag hade velat träffa Jesus dock och prata lite med honom. Hade jag gjort det så skulle jag sagt att han minsann fick ta sig i kragen, slopa Judas och istället låta mig - en kvinna - vara lärljunge. Det ser bra ut för framtiden. Jag hade inte bangat. Är det nån tid ni är ledsna att ni inte fick uppleva?
