Oj oj oj vad jag har pendlat mellan Pascal och annat idag. Han har fått vara med mormor och mig idag. Äter inget alls och då är jag så glad att jag ammar. Med facit i hand borde jag verkligen ha ammat Evelyn mycket längre eftersom de med Williams syndrom i princip matvägrar när de är sjuka. Stressen. Jag är lite stirrig dessa dagar då det verkligen är nedräkning för inflytt! Det är så mycket som ska klaffa, men jag låter mig inte stressas för det är ju faktiskt en dröm som håller på att slå in. Snart får vi flytta in i huset. Jag är så tacksam. Tacksam till alla er som dagligen stoppar mig och säger snälla saker. Det betyder så mycket. Tack för det. Tacksam för att jag får hjälp att sköta min träning och nu äntligen min kost. Jag har handlat för en hel vecka för att se hur min kropp svarar på sund veganmat. Gustav från Jävligt Gott ska komma hem till mig och Gustav och lära oss laga jävligt god veganmat som hela familjen kan avnjuta. Det ska bli så kul! Vi kommer sannolikt spela in det så ni kan laga samma mat hos er. Idag så var valen lite begränsade men jag är ändå stolt över dem. Träningsmotivationen jag hade 2016 har äntligen kommit tillbaka. Det tog en hel graviditet och nio månader efter det för att få motivationen på plats. Jag har Fredrik att tacka för mycket mycket mycket. Nej, allt till och med. Förutom grunden som David la väldigt bra. Men glädjen till träning, från måste till vilja, den har jag mest Fredrik att tacka för. Tack!
