Ju äldre man blir desto mer tycker iaf jag att man kan se sitt liv i episoder. Crille och jag satt på tomten medan alla andra sov, och vi snackade om vänskap. Hur tacksamma vi är att vara vänder genom hittills två episoder i livet. Galna 20-årstiden då allt handlade om vänner, fest, extraknäck och dejting. Och nu småbarnstiden som vi delar ihop. Vi kände båda att vi sörjer de vänner som vi inte riktigt har kontakt med på samma sätt längre, men vi är också tacksamma för de vi har kvar och de nya vi fått. Kolla vilken grym huvudkudde Crille ordnade av en badring?. Att ha den situationen vi har med Crille och Jossan är få förunnat. Ni vet när barnen och ens respektive kommer överens och alla är överens. Det gnisslar ingenstans. Hur har ni det i era vänskapsrelationer? Kan ni också se det i episoder precis som när man var tonåring och plötsligt inte leker med de från barndomen. Så är det från 20 till 30 också och kanske fortsätter det så genom livet? tänker att det samma kan det vara med kärlek. Den perfekta tonårs-, tjugoårs-, familjeårs-, skilsmässoårs-, pensionsårs- och äldreboendekärleken. Men jag tror fan Gustav räcker hela vägen till kistan.
