Självklart måste man kunna vädra problem om sina vänner med andra vänner, få lite kloka råd om hur man ska agera. Det har jag inget emot och det gör jag själv ofta. Jag är så engagerad i mina vänner och kan ibland slukas upp i deras problem, och där har Gustav lärt mig att ta några steg tillbaka. Men det finns dom som gör mer än vädra problem, det berättar aldrig för vännen om de gjort fel utan berättar det till alla andra - det är fel. Har du kompisar som går och surar i tre månader utan att du vet varför. Tillslut så kryper de fram att kompisen varit besviken på dig för olika saker. Du hade ingen aning, men tyvärr så är du nog den sista av väldigt många som har fått höra varför hon var besviken. Vänner som inte pratar direkt till en pratar oftast med ett gäng andra, sånna vänner har jag mycket svårt för. Det finns säkert skäl till varför de inte går direkt till en, de kanske är osäkra vill dubbelkolla med andra om det har rätt att vara sur. Men det finns ett problem. Pratar du med andra personer om kompisen du är besviken på så påverkar du deras syn på den personen. Jag vet själv när kompisar vädrar sina problem med andra för mig, det gör att jag till slut inte tycker om den som de pratar om. Ändå gör de val att fortsätta vara tillsammans med den odrägliga mannen, den elaka kompisen och den otrogna pojkvännen. Och jag ska då le och inte låtsas om någonting efter allt jag har fått höra. Nu har jag i alla fall dragit en gräns, jag vill inte höra något mer. Har du problem med någon så ta det med den som du har problem med. Har du problem med mig, så ta det med mig. Men pratar folk inte direkt till dig så fundera på hur du tar kritik, kan du inte ta kritik så snackas det förmodligen skit. Försök att utmana dig att lyssna när någon säger ett sanningens ord, för: Dålig information om dig till dig, det skadar bara ditt ego. Dålig information om dig till andra, det skadar ditt rykte.
