Ni får ursäkta att jag har samma outfit på alla inlägg, men jag bjussar i alla fall på en mångfald av tankar. Tur att detta inte är en modeblogg för då hade jag tappat många dessa dagar i ”Coronakläder”. Kanske borde byte sjukstugeoutfit? Jag tänker mycket på att hur ge villkorslöst inte är villkorslöst för mig om det är en vän. Jag har vissa förväntningar på men vänskapskrets. Men är det främlingar jag hjälper så förväntar jag mig inget tillbaka, vi känner ju inte varandra. Där gör jag det helt villkorslöst. Men jag ska vara ärlig och säga att jag inte gör det i vänskap eller professionellt. Jag förväntar mig att folk har en viss fingertopskänsla av att nu är det min tur att bjuda på kaffe eller min tur att lyssna. Det är inte en fråga om öga för öga eller tand för tand. Alla har inte ekonomiska förutsättningar att bjuda tillbaka på en frodig middag. Jag tycker inte det handlar om det utan snarare symboliken i det hela. Man kan ge på andra sätt. Jag är sämst på att laga mat men däremot brukar jag berätta det och uttrycka min uppskattning av middagen med ett fyrverkeri av komplimanger som brukar ge rosiga kinder och äsch hos kocken. En sån sak betyder massor. Det handlar inte så mycket om att ge tillbaka saker utan att ge tillbaka och uttrycka sin uppskattning i ord. Jag vet en tid då jag ryckte ut mycket åt en kompis som var ensamstående mamma. Det var ju aldrig henne jag ringde när jag behövde utryckning för hon var ensamstående med två barn. Jag hade ju bara mig själv. Varje gång jag hade panikhjälpt henne tittade hon på mig med nästan tårögt och sa ”Jag är så tacksam för det du gör för mig och känner sån skuld för att jag frågar så ofta!” För mig var de orden som att hjärtat svämmade över bara av att hon sa så. Det kändes som jag fick mer än jag hade gett bara av att hon såg vad jag gjorde och uppskattade det också. Hade jag varit ett märklig typ som hjälper med strikta villkor så hade jag skitit i våra olika livssituationer och sagt ”nästa gång jag behöver hjälp ska du minsann göra samma sak för mig”. Så villkorslöst för mig är inte att göra samma sak som jag gjort för dig. Det är att se och faktiskt uppskatta. Att det som kommer från mitt hjärta också går in i ditt hade varit kul att veta❤️. En följare påminde mig om tiden då jag var krönikör för Damernas värld! Då skrev jag om valutan Tjänster och gentjänster. Så kul! Jag ska läsa den när jag har lämnat barnen, men ni kan läsa den redan nu. (Rättelse, lämnar Matheo. Sätter mig i bilen och lämnar honom i skolan medan jag är kvar i bilen, tänker jag helt fel?) Uppdatering: dubbelkollade med tre läkare (eftersom Hmms kommentarer gav mig panik) och folkhälsomyndigheten (igen) som säger att barn utan symptom kan gå till skola/förskola trots att syskon/förälder skulle ha covid. Är de symptomfria så är det tillåtet. Mitt fel är att jag lämnat Matheo på skolan, dock sittandes i bilen utanför skolområdet. Hade aldrig kommit på tanken att kliva ut ur bilen men, Enligt Hmm är tydligen det det värsta man kan göra - sitta i sin egen bil. Vi bor 800m från skolan så hoppas verkligen ingen skada skedd. Men jag ska sluta lämna honom. Källa folhälsomyndigheten Hoppas ni får en fin dag, jag fortsätter isolera mig i sjukstugan! Kram på er!
