Godmorgon mina fina! Jag har hört att man ska svettas in hösten och det är verkligen min ambition för jag vägrar att frysa. Sovsäcksjackan är framplockad! Så skönt när man är nyvaken och ska ut i höstluften men också svettigt mor slutet av dagen när man ränner. Jag känner mig ganska så harmonisk, jag har kommit i kontakt med en EDMR terapeut. Nätterna har varit svåra, kantade av galen dödsångest, tänker att om lika många år av mitt liv så är jag skröpplig och svag. Jag dör snart, så mycket att hinna med. Det är tokigt vilken hysterisk röst som pladdrar i natten. Jag måste få tyst på henne så jag inte stirrar i taket livrädd och sover knappa tre rädda och stressade timmar på dagen. Det kan man inte ana när man ser mig om dagarna. Skenet bedrar och jag piffar till vardagen med rosa små kossiga inslag. Allt är verkligen inte som man tror. Igår stod jag föreläste med hjärtat fullt av glädje på Cirkus inför en stor publik. På natten var jag som ett litet traumatiserat barn. Jag hämtade till och med Pascal för att få lyssna till hans gulliga smackningar i sömnen. Man gör det man kan för att må bra. Jag mår bra i dagsljuset, nu ska jag ta hand om välmåendet i mörkret också.
