Har ni testat att ta med era föräldrar på era kompishäng ibland? Jag bjuder alltid med min mamma när jag har fest och ibland häng med kompisar hemma. Hon är så gullig och kommer bra överens med dem. Igår satt vi och fortsatte relationsdiskussionen på min balkong, det var så himla mysigt. Jag önskar att fler umgicks med olika åldrar, det ger så himla mycket. I Brasilien är det fullt naturligt, man tänker inte på ålder på samma sätt som jag kan tycka att man gör i Sverige. Berivan och mamma sov över. Berivan och jag sov i Gustavs och min säng. Det var så himla härligt att hänga. Vi tjejsnackade till 03.00 på natten. Gav varandra ärlig och kärleksfull kritik. Det är så viktigt med vänner som kan ge en ärlig kritik, det gör att man växer tillsammans. Jag: Berivan, du kan avbryta folk ibland när du pratar. Berivan ler och säger lugnt: Jag vet, det är bra att du säger till. Elaine, får jag ge dig lite feedback? Jag: Ja. Berivan: Du kan ibland uppfostra mig offentligt och säga "Låt henne prata till punkt!" jag vet att du har rätt, men det kan låta lite strängt ibland. Jag: Jag vet du har helt rätt. Förlåt. Berivan: det är lungt jag vet att du gör det för att du bryr dig. När kritik framförs kärleksfullt så landar den så himla bra och jag tycker det är lyxigt att jag har så med Berivan och några kompisar till. Vissa kan inte ta kritik, de börjar försvara sig eller köra "men-du-då-grejen". Vet man att kritiken grundar sig i en omtanke och kärlek så är det lättare att ta den och ge den. Här hänger vi på min balkong, från i morse. Kan ni så försök att införa kritik (kalla det feedback om ni vill) som en självklar del i era relationer så ni får kvalité på dem. Det är helt ovärderligt tycker jag. /Elaine, på väg till Visbys kärna där hon ska äta middag med familjen.
