Godmorgon mina fina. Igår var det en fin dag. Jag gjorde en massa saker för mig själv för att ha lite styrka. Jag visste dock inte att Evelyn återigen bara ätit en potatis och två knäckemackor på skolan. Det var inte skolans fel utan en misskommunikation. Men att ha gjort saker för sin egen skull som mamma och sen haft en dotter som knappt ätit på en hel dag, det känns. Man känner sig extra skyldig. Men det långa och korta varvet i Älvsjöskogen gjorde susen. Det är mer än jag har rört mig tillsammans på hela månaden. Jag tar även till alla tips och tricks mina spirituella och ateistiska vänner har som råd. Marie säger att jag ska jobba med kristaller, så en sån fick ligga mot huden mellan tuttarna och skicka bra energier och fånga upp dåliga tydligen. När jag berättade det för min pingstvän Daniela så sa hon att det inte var bra att ”kalla till sig fel andar”. Jag började garva och frågade om hon hade några andra förslag. ”Var nära träd” sa hon. Så med en kristall mellan tuttarna så tog jag närkontakt med ett träd och skickade bilder till Daniela. Jag är knäpp, men det visste ni redan. 😅 Sen gjorde jag ett lätt återhämtningspass efter sommaren på gymmet. Och sen dansade jag äntligen. Herregud. Jag var så lycklig där att jag höll på att gå i bitar. Jag gjorde det lite diskret också. Grät en skvätt när ingen såg. Så många spärrar släppte och glädje och ruvad gråt kom fram. Jag måste hitta sätt att få göra det här flera gånger i veckan. Tisdagens lunchklasser kommer jag gå på, men nån kvällsklass också. När jag kom ut ur klassen så fick jag höra att Evelyn var glad och allt gick fint. Jag åkte hem en stund där Gustav och Emil snackade lite. Emil och jag har hängt en hel del, vi är verkligen tajta. Joel Emil och jag planerar en resa tillsammans. Emil föreslog för övrigt en bastu och bada kallt, så det gjorde vi när barnen lagt sig. Gud vad gott man sover efter en bastu! Min man alltså. Att jag får kramar och kärlek av den här själen är helt makalöst. Min drömperson och bästa vän. När jag hämtade Evelyn på särskolan verkade hon vara vid gott mod, men jag fick reda på att nästan alla barn i hennes klass är autistiska. Det är ungefär raka motsatsen mot Evelyns diagnos och något jag blev varnad för innan vi tackade ja. Rektorn förnekade att det var fallet och jag gick på hennes ord. Men nu visar det sig att det är som jag blev varnad för. Så när Evelyn frågade en pojke om han ville leka och han sa nej så både förstod jag och fick hjärtvärk på samma gång. Vi får sen hur det går, men nu vet vi i alla fall mer och kan förstå varför det kan vara utmanande med vänner i hennes klass. Jag vet att barn med autism är olika men vet man mer om Williams syndrom - det sociala, att man har fyra gånger mer ögonkontakt än genomsnittet och mycket mer så vet man varför dessa diagnoser kan vara väldigt utmattande för respektive person. Nu ska jag fläta hennes hår och skicka henne till skolan idag. Jag ber till gudar, kristaller och träd att det ska gå bra och att hon ska hitta vänner. Gör det ni med är ni snälla på det sätt ni behagar. Tack Jag är ändå glad att jag tvingade mig själv att göra saker som hjärnan vet får mig att må bra trots att hjärtat snyftar. Hjärtat kommer i kapp i glädjen sen, nu får hjärnan räkna med lite dragkamp, det lönar sig sen. Vad tvingar ni er själva att göra för att må bra under ledsna perioder? Ha en fin dag så hörs vi snart igen❤️
