Jag antar att jag är en hemsk människa som skriver så här, men jag kan inte låta bli att dela med mig av det jag känner. Alla har vi väl våra brister... Någon har slängt sig framför tåget och nu har det stått still i flera timmar. Jag har någon ilska emot självmord och måste bekänna att jag tänker att: 1. Självmord är egoistiskt 2. Att dessutom göra det på ett sätt att det uppmärksammas är ännu mer egoistiskt. Jag känner till folk som har tagit den vägen och de har lämnat anhöriga som jag känner alldeles trasiga och behov av terapi i en livstid. Jag kan inte tycka synd om de som tar självmord, där emot de anhöriga som blir kvar eller hittar personen hängandes i taket eller som rester på ett tågräls, hemskt! Jag säger inte att det finns bra sätt att begå självmord på, men jag tycker bara att det är en hemsk sak att göra. Och självfallet ska man se till perspektivet från den som begår självmord, men jag känner för många kämpande anhöriga för att göra det... Jag är trött, jag är hungrig och jag är gravid. Nu ska jag gå och köpa SJ:s skräpmat som jag tycker är superäcklig, i klass med flygmat. OBS jag jämför inte min "misär" skräpmat med ett självmord, jag bara pratar om nuläget på tåget. Det är alltså Inte synd om mig i det perspektivet! /Elaine, inser att hon just skrivit ett känsligt blogginlägg som kan leda till en massa missuppfattningar och vanliga uppfattningar. Scary men risker man får ta som bloggare.
