Klockan 06.00 ringer receptionen och säger "Din taxi är här", det enda problemet är att Lisa hade beställt taxin till klockan sex - på kvällen. Jag vaknar dunderförkyld, kan jag somna om? Nej. Kikar in på twitter där någon är arg på att jag tydligen hånar "alla" säljare med mitt blogginlägg om "jävla telefonförsäljare". Jag uppmanas att lära mig ödmjukhet, får förklarat för mig att mitt företag lever på försäljare och att jag ska se saker i ett större perspektiv. Inte bara det, "det kanske var telefonförsäljarens första dag på jobbet." Well booo hooo, då gjorde han ett riktigt dåligt jobb och alla som ringer mig tio gånger om dagen också. Jag är väl inte Moder Teresa vars uppgift är att känna med folk som terroriserar en varje dag. Det finns andra sätt att sälja på, att ringa upp ett nummer som du aldrig blivit tilldelad är inte ett sätt jag tror på eller uppskattar. Är det så det kommer vara när jag bloggar? Att ett enskilt fall dras till en livssyn på alla säljare? Jag har märkt att de finns de som drar ett blogginlägg hur långt som helst. Ska jag bry mig? Nej. Gör jag det? Ja uppenbarligen, det irriterar mig. Det är helt otroligt hur folk tolkar saker på sitt eget sätt. Det får mig att tänka på ett bra citat; /Elaine, är egentligen inte arg bara sjukt ledsen att hon blev väckt i onödan 06.00.
