I tjugoårsåldern diskuterade vi "de mystiska männen". Nu är vi vuxna och fattar att män är sjukt simpla. Nu diskuterar vi fucked up läkare. En jag träffade igår som helt random sa att jag kanske har en tumör "men det är ingen fara". Jag har varit för chockad för att fatta hur sjuk sak det var att säga. "Tumör" + "det är ingen fara" = jag får inte ihop det. Det var för övrigt öronläkaren. En läkare som behöver retorikträning, big time.
