Inget blir ju bättre av att jag deppar! Är jag stark så kan jag göra med för andra. Så tänkte jag på gymmet idag. Stark kropp och knopp så att jag orkar göra allt det jag vill göra för mina nära och kära. Men också avlägsna och lika kära, er ska jag göra något för en vacker dag. Jag tänker på alla ni som läser bloggen som blivit utsatta som barn. Jag skulle vilja krama om er alla och varit där när vem det än gjorde något som förstörde en del av er liv. Jag hdd velat vara där så att jag kunde gjort allt i min malt för att stoppa fanskapet. Om jag hade fått välja ett annat jobb än retoriker så hade det varit att stå upp för alla utsatta barn och förhindra att något hände dem. Jag hade gjort det varenda sekund och resten av mitt liv. Jag hade kunnat ge upp allt för ett sån syssla. Allt. Jag tänker på bloggvännen Jenny vars pojkväns cancer har kommit tillbaka. Hjälplösheten. Jag skickar styrka och tankar till henne. Ni som tror, ägna Jenny och hennes pojkvän en bön. Ni som inte tror ägna dem en tanke. Ett försök skadar inte. Och ni som tror på ordets makt kanske kan skriva något stärkande åt henne. Stor kram Jenny, jag ska be för dig nu innan jag lämnar gymmet. Gör allt som får dig att känna dig stark och glad, ha inte dåligt samvete för stunder bara för Jenny. På så sätt orkar du vara stark för din pojkvän.❤️
