Jag träffade upp Natasha igår och snackade familjelivet och parterapi. Både Natasha och jag ska gå parterapi med våra respektive och det är så skönt att prata med henne om det för hon ser på det lika odramatiskt som jag. Ungefär som ett träningspass för förhållandet för att hålla det i form, alla borde göra det nån gång per år för att kolla status. Natasha är så öppen på ett skönt sätt. Det blir aldrig för mycket. Hon vågar berätta att de har det tufft i sitt förhållande eller när hon tycker barnen i jobbiga. Hon målar aldrig upp en fluffig värld varken IRL eller på sin blogg. Det är så befriande och jag önskar att det fanns fler som henne och som hennes blogg. kort och gott så borde folk prata mer, på riktigt och om riktiga saker.
