Godmorgon mina vackra flygvärdinnor! Mår ni bra? Det är ju fredag och allt! Jag mår sagolikt bra. Gustav och jag har en underbar kräftskiva att se fram emot imorgon. Det är min barndomsvän Robert Bexell som efter tolv år äntligen har flyttat tillbaka till Sverige. Gustav har aldrig träffat honom vilket känns konstigt eftersom vi står varandra nära trots alla de år som Robert bott utomlands. Vi växte ju upp ihop. Han gick på dagis med min kusin Wendy, tror jag. Grundskolan är det i alla fall och jag var ju med på ett hörn. Här är Robert med Matheo 2014. Jag märker hur jag efter detta turbulenta år faktiskt har dragit mig undan folk en aning. Jag vill mer och mer umgås med mina barndomsvänner, de som känt mig genom alla faser i livet. Där det aldrig är några komstigheter. Det känns som att det där lugnet, den där vissheten om var vi har varandra är en trygghet jag behöver när man kämpar i frågor som jag gör - barns rättigheter. Tiden är så knapp vilket har gjort att när jag väl träffar någon så vill jag att det ska vara någon jag känner ordentligt. Förutsättningslösa möten eller nätverksmiddagar känns inte värt, inte nu. Robert är en sån där trygg och fin vän. Jag längtar tills Gustav får träffa honom! Vi har så roliga gamla minnen från 1998 då han kom och hälsade på mig i London. Jag bodde och sommarjobbbade där och hade en pojkvän som hette William Blick. William var en svart 22-åring från Uganda och kunde prata i termer av ”white party” som betyder tråkig fest. Jag tyckte det var fördomsfullt, men var galet kär. Så kom min långa snygga vita vän Robert Bexell och hälsade på mig. Det var inte William jätteglad över, men försökte "hantera" situationen på bästa.. på sitt sätt. William: Robert, we’re going to a nice club tonight with hot ladies.Robert ler: Sounds great! Så drog vi till den där klubben tillsammans. Bara det att det var en svart klubb och två meter långe vite Robert blev utstirrad och tjejerna var inte intresserad av en ”white boy”. Taskigt av William, men Robert och jag satt och skrattade åt det 15 år senare. /Elaine, tänker att det nog var en lite obehaglig berättelse ändå, tänk om det vore det omvända.
