"Vad tjock du har blivit!" "Herregud är det tre månader kvar!" "Oj, så stor var VERKLIGEN inte jag i 6:e månaden." "Är du säker på att det bara är en." "Nu är det inte långt kvar!" Den här är några av alla kommentarer som jag har fått de senaste dagarna och vet ni vad, det gör ingenting. Jag tar det verkligen med ro för jag har en knodd som sparkar, växer och verkar vara glad i magen. Varför ska jag ta illa upp? Jag ÄR faktiskt rätt stor, jag är själv förvånad men absolut inte besvärad. Det är så skönt att komma till den punkten då ens utseende eller storlek faktiskt inte spelar någon roll alls - den är knodden som spelar roll. Och jag älskar att vara gravid, herregud vad mysigt det är! Håller inte ni mamas med? Jag älskar mitt nya självförtroende och det nya lugnet som har börjat komma från ingenstans. Att känna knodden sparka som en galning precis när jag ska gå och lägga mig. Det hände igår, jag viskade lite och så sparkade h@n. Sen var jag tyst några sekunder och viskade "knoooooden" då sparkade h@n igen. Sådär höll vi på i kanske en halvtimme. Jag har aldrig känt knodden sparka så mycket förut, jag ville väcka Gustav men så kom jag på att jag ska ju vara gravid tre månader till, det finns gott om tid för att känna sparkar. /Elaine, en glad tjockis!
