Jag är helt slut efter dagen. Känslomässigt men också i kroppen. Imorgon ska Gustav köra upp lastbilen till Knivsta med alla julklappar vi har köpt. Känns skönt att han har lasbilsförarkort sedan hans tid på Scania. Jag kompenserar alla julklappar vi köpt genom att äta vegetariskt på julafton och dessutom köra en vit jul. Känns bra i magen och hållbart. Gustav och jag har sagt att vi gärna får gå loss åt alla andra, men klapparna till varandra får inte överstiga 15.000. Nån måtta får det vara. Jag kände mig lite stressad idag så jag unnade mig lite fransar för att komma ner i varv. Det var en julklapp jag klurade på som stressade mig plus en nagel som gick av precis när jag gjort manikyr. Hade inte tid att stanna kvar och göra om nageln så jag måste hitta en tid innan jul. Paniken. Egentligen är allt det jag skrev till nu bara påhittat. Maj gadd. Jag satt och funderade på de som retat sig på att jag inte skramlat pengar till Musikhjälpen. Att det kunde reta dem trots mitt engagemang för barn. Så började jag rannsaka mig själv och fick för mig att författa ett blogginlägg som hade irriterat mig på riktigt. Om musikhjälpen retade vissa så måste detta gjort att de går banans orangutangia. Haha, ingen fara på taket. Ingen lastbil till Knivsta och heller inga julklappar till mig eller Gustav. Bara barnen.
