För längesen när jag hade sagt upp kontakten med min pappa så gick jag med i Tensta Gospel och blev kristen. Det var verkligen räddningen för mig under en tid när jag inte ville leva. För två dagar sedan gick Faje och jag på premiären av Kören. Filmen är regisserad av min älskade Amanda Pesikan och den handlar om min gamla kör - Tensta Gospel. Jag var inte alls förberedd för hur jag skulle reagera. Jag tror inte jag gråtit så mycket sedan farfar dog. Det var på ett sånt djupt plan och skör plats som jag kom tillbaka till. Jag tror också att iom traumabehandlingen så är tiden då allt var jobbigt närmare. Men jag tar hand om den tiden, om den trasiga tjejen och sårade flickan i mig. Det var därför jag inte bloggade igår, det blev för mycket helt enkelt. Jag vet inte om det är lite väl att gå både adhd-utredning och traumabehandling samtidigt, men jag tror inte det. Idag fortsätter adhd-utredningen, jag har träff med en läkare idag som ska kolla mina värden och ställa frågor. Det blir bra. Visst är det så att folk med adhd har brist på dopamin? Det skulle förklara min svaghet för kickar varje dag.
