Min bröllopsklänning har legat som en het potatis i en kartong sedan juni när den kom. Jag har inte vågat öppna den. Jättefånig 90-talshjärna som skräpar kvar ifrån avsnitt i Sex and the city och ”skinny jeans”. Men jag vill så gärna att klänningen ska passa till den 17/9 då Gustav och jag förnyar våra löften. Så tokigt att det här är tio år sedan. Oavsett så testade jag klänningen och den satt som en smäck! Man ska inte vara fåfäng men jag hade ett Miranda moment. Det kan man få ha om man gått igenom en massa och kämpat med en hälsoresa tänker jag. Det känns så roligt att Gustav och jag får återuppleva den här dagen tio år senare med tre barn och några få från släkten. Vi ska träffa vår präst Klas på måndag och prata om hur man gör när man förnyar löften. Gustav och jag vill ha något som motsvarar vigselringen. Något man kanske kan bygga på efter varje decennium som vi varit gifta. Har ni några idéer? Jag trivs toppenbra med min vigselring, som också är min förlovningsring, och känner inte att den behöver sällskap. Gustav säger att vi skulle kunna ha nåt armband eller halsband, men ingen av oss bär smycken. Så vi funderar på tatueringar bredvid våra namn, men det känns plottrigt. Jag har ju Gustav och Matheo på insidan och Evelyn och Pascal på utsidan. Kanske ett litet hjärta vid Gustav? Jag har ingen aning. Vad gör man efter tio år när man väljer att förnya löften. Jag har uppenbarligen aldrig gjort det här förut. Jag är öppen för tips❤️
