Jossan och jag snackade om hela den här facebookgrejen häromdagen. Hur det har blivit för mycket, för många och oönskade personen. Den här nyfikenheten man hade på gamla skolkompisar, Ex och andras liv - det har lagt sig något. Det kanske tog några år, men nu börjar man bli lite spyfärdig. Man hinner inte ens bli nyfiken för nu är alla in your face, med uppdateringar, meddelanden, inbjudningar och dylikt. Du hamnar i grupper trots att du inte vill, ja listan fortsätter. Jossan: Ibland kan jag känna att vi har pratat bara genom att jag har varit inne på din facebook. Jag: Men det är ju helt sjukt egentligen, fast jag vet vad du menar. Jossan: Sjukt att en stor del av vår vänskap upprätthålls elektronsikt eller "facebookialt". Jag: Ja, det är sjukt för jag känner inte av om du har varit på min FB. Jossan skrattar: Jag brukar skriva "Puss" på din vägg eller en smiley. Jag skrattar: Jamen dåså, vilken vänskap då... Båda skrattar. Jag: Jag tror att jag kommer överge facebook helt snart. Jossan: Ta bort fanpagen? Jag: Ja, nån gång för jag tycker inte folk ska lägga sin tid på det, gå ut och lev istället. Gustav säger att facebook är som vilken annan trend, det brukar ebbas ut efter sju år, sen kommer en ny. Jossan: Undrar vad den nya trenden blir. Jag: Jag hoppas att det blir IRL - livet bortom skärmarna. Jossan: Chockartat, men bra. /Elaine, är på väg till Linköping med Jossan där de ska ha en bästisweekend ihop med H&D.
