Jag älskar henne så sanslöst mycket. Jag vill vara på planeten så länge hon är här så jag kan skydda henne, men ibland undrar jag om jag fått det hela om bakfoten. Kanske är hon här för att skydda mig. För att kompensera den där kärleken lilla Elaine aldrig fått. Det är svårt att vara bitter över en pedofilpappa när jag fick bli mamma till en solstråle som får mig på helt andra tankar. Det är som att hon är direkt uppkopplad till kärlek och ljus. Det är svårt att beskriva, men alla som har träffat Evelyn vet. Varje dag står hon vid grinden på förskolan och säger välkommenn till sina förskolekompisar. Och har en pedagog varit sjuk en tid och år tillbaka så säger hon ”välkommen tillbaka” och frågar ”vad har du varit?”. Ofta känner jag mig helt ovärdig mina barns kärlek. Jag fick inte samma förutsättningar att vara den där superpedagogiska mamman känns det som ändå är de helt villkorslösa i sin kärlek och förlåter mig när jag ryter till ibland. Jag känner mig helt ovärdig och så tacksam på samma gång. Tänk om vi hade sett en kromosonavvikelse i kubtestet. Tänk om vi hade tagit bort Evelyn. Gud. Jag får inte tänka så. Jag är glad att hon är med oss och att hennes avvikelse inte syntes. Hon är mitt livs ängel. Evelyn
