Att sluta fundera på hur min kropp se ut och istället klura på hur jag kan få den att må bättre genom träning. 32 år är lång tid, men det är inte en dag försent och tammefan ett mirakel med tanke på dagens samhälle. Det jag ser i spegeln är ingenting mot det min kropp presterar, det betyder något numera och det är så jäkla SKÖNT. Det tog mig 32 år att se saker som att nästan alla talare jag exemplifierar är män i mina föreläsningar. Vita medelålders män. Inget ont om er, men nu räcker det. Alice Walker ska bli en av alla kvinnor jag ersätter presentationerna med? För att de är kvinnor? Det är sekundärt men fortfarande av värde, det primära är att de är grymma och bör lyftas. Det är så många som lyfter Hans Rosling, Tony Blair och Martin luther king ändå. Nån ska lyfta kvinnorna, jag gör det gärna. Det är mycket jag inser och mycket jag vill säga. Men framför allt har jag fått en brinnande ambition att stärka kvinnor och barn. Måste bara fokusera min energi och se vart jag kan börja.
