Jag älskar att blogga i svaga stunder. Det är som att ha en vän på nätet. Låt oss alltid ha det så här snällt härinne. Det har varit en rätt tuff och tacksam dag på samma gång. Så är väl livet, lite dubbelt. Och som någon av er skrev, varken svart eller vitt. Det finns säkert förklaringar på varför min pappa blev som han blev. Jag vet att han inte fick den kärlek eller de förutsättningar han behövde. Men jag mäktar inte riktigt med att bli förbannad på farmor - som tog livet av sig - eller farfar som inte längre lever. Den kärlekslösa kedjan går tillbaka så långt att det inte riktigt går att bli arg på någon fullt ut. Men klart att jag tittar på min farfarstatuering och känner den bränna. Men nu är den där och det är för den farfar var för mig. Allt är inte svart eller vitt. Men klart hade han varit en bra pappa till min pappa så hade min barndom förmodligen sett helt annorlunda ut. Min pappa började misshandla tjejer redan i tonåren. Uppenbart störd på ett tidigt stadie, men han fick varken hjälp eller kärlek. Och utvecklingen, ja den vet vi. En annan jobbig sak är att Gustav lyssnar på boken. Det är ju inte lätt för honom att gamla sår tas upp. En tid vi lämnat bakom oss för längesen. Men det är för att hjälpa andra som mig, som oss. Jag har på det stora hela haft en fin vecka. Tacksam för de sex föreläsningar jag fick hålla och en magisk retorikträning av en person vars utveckling går så jädra fort. Så här glad är jag över mitt jobb. Kolla så fina naglar jag fick. Jag måste bara få avsluta lite ytligt i detta själadjupa inlägg. Nej jag slutar med tack. Tack för era fina fina fina varma kommentarer. Tusan vad ni ger mig kärlek och stöd. Att känna sig så hudlös som idag, komma in och läsa kommentarerna och bara känna att man får ett extra skinn av kärlek. Tack. Här är lite styrka till er som blivit svikna av era familjer. Många hör av sig mitt i läsandet av Överlevare och säger att dessa partier i boken är så stärkande. Här är utdrag av dom.
